Jag har köpt min sista klänning

Okej, det kan hända att Bebben och jag var på stan igår, igen. Det är bara det att när jag har lämnat av de andra två på skolan och förskolan så är jag halvvägs mellan stan och hemma. Sväng vänster och kom hem och tvätta tvätt och dammsug upp alla frukostsmulor under bordet och röj en väg igenom vardagsrummet. Eller sväng höger och koppla av en liten stund, ta en kopp kaffe och förresten, hade jag inte något viktigt ärende på stan? Jag försöker desperat komma på ett viktigt ärende och kommer tillslut fram till att: behövde inte stora barnet nya strumpor? Jo, helt klart stort behov av nya strumpor. Avgjort! Jag svängde ner på stan.

När jag kom ner hade Bebben somnat och fortsatte sova som en stock. Det är ett tecken, tänkte jag. Ett tecken på att jag kan kolla på lite snygga kläder till mig själv. Som i kolla, men inte köpa. Trodde jag, ja. För ganska snart sprang jag på en klänning.

Nej, jag säger det igen. Jag sprang på klänningen, med stort K. Den som får alla andra klänningar i garderoben att blekna. Inte för att jag har så många. Inte för att jag ens brukar använda klänning. Men om jag hade klänning skulle det här vara den ultimata klänningen. Så snygg! Provade och den satt som en smäck. Aldrig förr har jag känt mig så magisk. I rock the world, typ så tänkte jag och speglade mig onödigt länge.

Kanske kommer jag aldrig mer hitta en så snygg klänning, tänkte jag. Tittade på Bebben som fortfarande sov. Ett tecken på att jag ska köpa klänningen. Problemet var att den var sjukt dyr. Å andra sidan, fantastisk kvalitet. Jag köpte den. Jag kommer aldrig mer att behöva köpa en klänning, för den här står sig. Äh, vem försöker jag lura egentligen?

Strumporna glömde jag bort. De var inte så viktiga ändå.